solen går upp i morgon, men lyser nog inte lika starkt
frågan är vart fan jag ska ta vägen, när hela livet håller på att rasa in för mig, nu har äntligen Lena kommit hem jag är så jävla glad över det och jag ska träffa henne på torsdag, men bara för det betyder det inte att alla mina problem har försvunnit,
visst jag försöker glömma det förra, men blir alltid påmind om det, 6 månaders dagen skulle varrit idag, vi hade allt men ändå ingetting tillsammans, trots det mådde jag så jävla bra, jag tror inte finns ngn som förstår hur jag känner mig just nu, när en av mina bästa vänner också har svikt mig så djupt i mitt hjärta, tårarna barar rinnger och jag känner mig helt jävla värdelös just nu, jag förstår inte vad jag håller åp med, varför ska jag vara ledsen över honom, när jag har en av dom finaste i världen som väntar på mig, han som absolut inte är svartsjuk dom han var,
den finaste vännen jag hade, har träffat en kille dom umgås 24/7 hon har aldrig tid att träffas, jag har träffat henne högst 4 gånger sen vi var nere i skåne i somras, innan det träffades vi minsta 2 gånger i veckan,
att bara försvinna så där är sjukt smärtsamt, jag hjälper henne med allt hon behöver hjälp med, men får bara skit tillbax, jag beger inte mycket, det jag begerde var att jag få umgås med dig få den tiden vi hade förr, nyu har jag snart gett upp, det verkar inte finnas så mycket att kämpa för längre, nu är hon lycklig och det är det jag vill att hon ska vara,
ingen förstår hur jag menar eller mår.
godnatt!
visst jag försöker glömma det förra, men blir alltid påmind om det, 6 månaders dagen skulle varrit idag, vi hade allt men ändå ingetting tillsammans, trots det mådde jag så jävla bra, jag tror inte finns ngn som förstår hur jag känner mig just nu, när en av mina bästa vänner också har svikt mig så djupt i mitt hjärta, tårarna barar rinnger och jag känner mig helt jävla värdelös just nu, jag förstår inte vad jag håller åp med, varför ska jag vara ledsen över honom, när jag har en av dom finaste i världen som väntar på mig, han som absolut inte är svartsjuk dom han var,
den finaste vännen jag hade, har träffat en kille dom umgås 24/7 hon har aldrig tid att träffas, jag har träffat henne högst 4 gånger sen vi var nere i skåne i somras, innan det träffades vi minsta 2 gånger i veckan,
att bara försvinna så där är sjukt smärtsamt, jag hjälper henne med allt hon behöver hjälp med, men får bara skit tillbax, jag beger inte mycket, det jag begerde var att jag få umgås med dig få den tiden vi hade förr, nyu har jag snart gett upp, det verkar inte finnas så mycket att kämpa för längre, nu är hon lycklig och det är det jag vill att hon ska vara,
ingen förstår hur jag menar eller mår.
godnatt!
